Emilia 1 år - 4 oktober

Igår gick jag upp extra tidigt för att vara med på ett Core morgonpass på UCSP.  På vägen in så kom en massa känslor över mig. För exakt ett år sedan låg jag på operationsbordet för att få träffa det lilla monster som härjat i min kropp. Jag hade ingen aning om hur jag skulle känna inför detta lilla barn. Sedan när hon låg där vid mitt ansikte och sträckte ut sin lilla fina hand och la den på min mun, dör och då var jag helt såld! Tigermamman var väckt!

Efter träningspasset mötte jag mannen och stumpan vid Ropsten för. Emilia och jag skulle besöka en förskola som jag, på pappret, kärat ner mig i. Och inte blev jag besviken heller!!! Underbar personal, och helt fantastisk miljö. Emilia kände sig hemma med en gång. Hon gick iväg med några av de äldre barnen till lekstugan och höll låda där! Tuff tjej jag har! De kommer eventuellt ha en plats till henne i april annars augusti och det känns så skönt att veta att hon kommer att ha det så fint på dagarna.

Sen var det dags för kalas! Hade bjudit in de mammor och pappor i min närhet som var föräldralediga. Vi hade supertrevligt dock hade jag bränt kanelbullarna och sconesen! Så på min älskade dotters 1-årskalas bjöds det på köpt fikabröd och köpt tårta. Känner mig lite besviken på mig själv...fast jag får ett försök till, nästa helg firar vi med familjen och då jädrar skall hör bakas och INTE brännas vid!

Nedräkningen har börjat

Så känns det! Om allt går som tänkt så börjar vi med en IVF runda för att försöka få ett syskon till Stumpan. Det är med skräckblandad förtjusning som jag nu gör allt för att känna mig så förberedd som jag bara kan. Både mentalt och fysiskt. Att jag inte ska känna mig tillräckligt stark kroppsligt skrämmer mig något oerhört, det är nästan värst med hela resan. Vill inget hellre än att försöket skall lyckas men samtidigt är jag livrädd för att vara gravid igen. Att jag ska må lika dåligt, att inte orka med hus, hem, man, barn...vänner osv.

För att känna mig redo har jag sedan en tid tillbaka tränat på UCSP. Är helt förälskad i det stället. Tala om att må bra från den sekund jag ser dörren in. De är hur trevliga som helst och bäst av allt otroligt duktiga. Deras pass är med få deltagare och högt tempo. Har även under 5 veckor bestämt mig för att köra med PT. Oj vad jag blivit piskad att ta ut allt jag har haha. Hade brännsår på skinkan efter förra gången!!!

Försöker äts gott, dricka gott men det går ju inte helt i linje med träningssattsningen men som sagt, Man lever bara en gång!!

Vikten av härliga människor

Jag har under hela mitt liv haft förmånen att träffa helt fantastiska människor som jag får liv att kalla mina vänner. Ju äldre jag blir och ju mer jag flyttat omkring desto viktigare blir dessa relationer för mig. "Gamla" vänner som känner en nästan för väl är en grundläggande trygghet för mig men då jag också är ny i Stockholm har jag fått se mig om efter "nya" vänner då få av de äldre bor här. Jag inser nu att efter ca 1,5 år i Stockholm äntligen har träffat helt underbara personer som verkligen förgyller mina dagar och får mig att utveckla mig själv.

Man blir tacksam att de gör plats för lilla mig i deras redan välfyllda liv. Det gör en varm i hjärtat och trygg i själen! TACK!!

Lidingöloppet 2013

Det blir inget lopp detta året heller men är faktiskt inte sugen så det känns bra. Stumpan och jag ska heja på pappan istället.

Många tankar på året som gått blir det. För exakt ett år sedan var det sista helgen innan stumpan skulle komma då det var planerat kejsarsnitt. Många tankar och känslor men mest en förväntan om att få min kropp tillbaka. I morse gick jag ut med barnvagnen till matbutiken som ligger åt ett håll jag bor. Sedan gick jag hem och lämnade av varorna och fortsatte till Kyrkviken här på Lidingö för att hämta mannens startbevis. Och sedan hem igen via värsta backen för att få stumpan att sova. Förra året gick vi till Kyrkviken, in i mässtältet och sedan kunde jag precis orka ta mig hem. Den känslan att inte kunna även om man vill, den är fruktansvärd!!

Idag är jag så tacksam att jag inte fått några sviter av graviditeten. Jag känner mig stark (och ska bli starkare!) hel igen! Det är lycka det.

Förkylningen har tagit över

I cirka två veckor lyckades jag hålla förkylningen i schack men nu har den tagit över! Så besviken då den verkligen sätter käppar i hjulet för den här fyra veckors satsningen jag gör nu! Ska försöka köra lite styrka och core samt fortsätta att promenera som jag för varje dag med vagnen. Jag hoppas verkligen att den inte blir långlivad!!

Gåbortpresent

Det här med gåbortpresenter, hur svårt kan det vara egentligen? Ibland skitsvårt tycker jag. Jag älskar verkligen presenter, både att få och att ge. Jag gillar klurandet och fixandet för att få göra någon glad. Men ändå så blir det ofta att tiden inte räcker till för att varken klura ut något fyndigt eller fint. De gånger blir jag ledsen på mig själv att jag inte prioriterat det som jag faktiskt tycker om att göra.

Ibland är det svårt att hitta rätt balans tycker jag. Det får inte vara för stort, det får inte heller vara för futtigt. Ibland ska det vara nyttigt ibland inte. Alltså, det är inte lätt helt enkelt!!

Idag blev det iaf hemmarullade chokladbollar som jag stoppade ner i en fin gammal glasburk och knöt en rosett runt.

Lidingö Ultra...och så jag

Dvs i spåret alltså!

I morse tog jag mig motvilligt ut med hjälp av mantrat: "Du ångrar aldrig att du tog dig ut, bara tvärtom". När jag närmade mig IP ser jag att det är någon löprelaterad aktivitet på gång och med lite detektivarbete under flåsandet kom jag fram till att inte alla löpare på Lidingö är benrangel utan det är en ULTRA på gång!

Min lilla runda på 35 min (20min effektiv löpning) är troligtvis mindre än deras uppvärmning!