Det blir inget lopp detta året heller men är faktiskt inte sugen så det känns bra. Stumpan och jag ska heja på pappan istället.
Många tankar på året som gått blir det. För exakt ett år sedan var det sista helgen innan stumpan skulle komma då det var planerat kejsarsnitt. Många tankar och känslor men mest en förväntan om att få min kropp tillbaka. I morse gick jag ut med barnvagnen till matbutiken som ligger åt ett håll jag bor. Sedan gick jag hem och lämnade av varorna och fortsatte till Kyrkviken här på Lidingö för att hämta mannens startbevis. Och sedan hem igen via värsta backen för att få stumpan att sova. Förra året gick vi till Kyrkviken, in i mässtältet och sedan kunde jag precis orka ta mig hem. Den känslan att inte kunna även om man vill, den är fruktansvärd!!
Idag är jag så tacksam att jag inte fått några sviter av graviditeten. Jag känner mig stark (och ska bli starkare!) hel igen! Det är lycka det.
ja men visst är det så - kroppen är fantastisk! Och själv upplever jag mig till och med mycket starkare nu än vad jag var innan mina första graviditeter.
SvaraRadera