Emilia 1 år - 4 oktober

Igår gick jag upp extra tidigt för att vara med på ett Core morgonpass på UCSP.  På vägen in så kom en massa känslor över mig. För exakt ett år sedan låg jag på operationsbordet för att få träffa det lilla monster som härjat i min kropp. Jag hade ingen aning om hur jag skulle känna inför detta lilla barn. Sedan när hon låg där vid mitt ansikte och sträckte ut sin lilla fina hand och la den på min mun, dör och då var jag helt såld! Tigermamman var väckt!

Efter träningspasset mötte jag mannen och stumpan vid Ropsten för. Emilia och jag skulle besöka en förskola som jag, på pappret, kärat ner mig i. Och inte blev jag besviken heller!!! Underbar personal, och helt fantastisk miljö. Emilia kände sig hemma med en gång. Hon gick iväg med några av de äldre barnen till lekstugan och höll låda där! Tuff tjej jag har! De kommer eventuellt ha en plats till henne i april annars augusti och det känns så skönt att veta att hon kommer att ha det så fint på dagarna.

Sen var det dags för kalas! Hade bjudit in de mammor och pappor i min närhet som var föräldralediga. Vi hade supertrevligt dock hade jag bränt kanelbullarna och sconesen! Så på min älskade dotters 1-årskalas bjöds det på köpt fikabröd och köpt tårta. Känner mig lite besviken på mig själv...fast jag får ett försök till, nästa helg firar vi med familjen och då jädrar skall hör bakas och INTE brännas vid!

Nedräkningen har börjat

Så känns det! Om allt går som tänkt så börjar vi med en IVF runda för att försöka få ett syskon till Stumpan. Det är med skräckblandad förtjusning som jag nu gör allt för att känna mig så förberedd som jag bara kan. Både mentalt och fysiskt. Att jag inte ska känna mig tillräckligt stark kroppsligt skrämmer mig något oerhört, det är nästan värst med hela resan. Vill inget hellre än att försöket skall lyckas men samtidigt är jag livrädd för att vara gravid igen. Att jag ska må lika dåligt, att inte orka med hus, hem, man, barn...vänner osv.

För att känna mig redo har jag sedan en tid tillbaka tränat på UCSP. Är helt förälskad i det stället. Tala om att må bra från den sekund jag ser dörren in. De är hur trevliga som helst och bäst av allt otroligt duktiga. Deras pass är med få deltagare och högt tempo. Har även under 5 veckor bestämt mig för att köra med PT. Oj vad jag blivit piskad att ta ut allt jag har haha. Hade brännsår på skinkan efter förra gången!!!

Försöker äts gott, dricka gott men det går ju inte helt i linje med träningssattsningen men som sagt, Man lever bara en gång!!

Vikten av härliga människor

Jag har under hela mitt liv haft förmånen att träffa helt fantastiska människor som jag får liv att kalla mina vänner. Ju äldre jag blir och ju mer jag flyttat omkring desto viktigare blir dessa relationer för mig. "Gamla" vänner som känner en nästan för väl är en grundläggande trygghet för mig men då jag också är ny i Stockholm har jag fått se mig om efter "nya" vänner då få av de äldre bor här. Jag inser nu att efter ca 1,5 år i Stockholm äntligen har träffat helt underbara personer som verkligen förgyller mina dagar och får mig att utveckla mig själv.

Man blir tacksam att de gör plats för lilla mig i deras redan välfyllda liv. Det gör en varm i hjärtat och trygg i själen! TACK!!